Så fort det gick. Jag hann inte ens märka när sommaren försvann. Men tänk vad vi människor är fantastiska. Vi kan med vår tanke, vårt medvetande förflytta oss tillbaka i tiden, i rummet. Vi kan själva bestämma oss för att för en liten stund befinna oss någonstans där vi just då vill vara. Ibland är dock minnesbilderna svåra att få tag i och de känns lite bleka, diffusa och drömlika i konturen, precis som mina Dianabilder från i somras. Våra tankar drar ofta iväg med oss utan att vi tänker på det, men vi kan också ta kommandot, styra dem dit vi vill, när vi vill. Vilka oändliga resor vi kan göra!
Bilderna är från Kalvön och Stora Kornö. Platser som finns bevarade som varma minnen i mitt minne och mitt hjärta.
Annonser
Härlig effekt med kameran. Passar finfint för en lite vemodigare stämning.
Likt ett falnat minne glider sommaren oss ur händerna varje år, plötsligt står man där och undrar vart tog den vägen egentligen. Alltid samma stämningslägen som ger sig tillkänna när man inser att det är över för denna gång, vemod och saknad men där finns också en ansats till någon slags sammanfattning och lugn tycker jag. Gillar dina bilder som har en slöja av både vemod och diffus tillbakablick, dom fungerar alldeles utmärkt som stigfinnare in i minnets många vindlingar och vrår för att hitta dom där ljuva minnesfragmenten som vi var uppfyllda av när sommaren var i sin kulmen.
Mvh, Jörgen
Ja, sommaren gick väldigt, väldigt fort. Som vanligt, med andra ord. Men det blev många minnen, som kommer att leva länge.
Trevliga fotografier.
/Johan