I natt hade det kommit mycket. Till och med här på Skånska västkusten har vi massor av snö. Idag hade jag tänkt mig att föreviga själva snöandet. Ett nyinförskaffat regnskydd till kameran skulle användas……..men när slutar det snöa? Jo, genast när man vill att det skall fortsätta…..nåja….eftersom jag klätt på mig och börjat gräva fram bilen så blev det ändå en tur ner på stranden. Att här ligger knökat med solbadande, semestrande, badande människor om några månader är lite svårt att tänka sig. Samtidigt som regnkläderna till kameran inhandlades, skaffade jag också ett par ND-filter. Tanken var att jag skulle få ett sådant där tjusigt ”rökigt” vatten…….hmmm……….inte heller det behövdes idag. Inte ens om jag stod här i flera dagar skulle vattnet röra på sig……nåja….istället fick jag låta mig fascineras av att hela viken är is och snötäckt, något jag inte upplevt här förut.
Världen är nästan svart-vit från början, men i denna bild har jag tagit bort den lilla färg som fanns kvar. Gillar det grafiska som blir i vår vita vintervärld.
Jag har en liten idé om att fota från samma plats vid olika tidpunkter, inte särskilt originellt, men ändå ganska kul. Som med många nyårslöften blir det kanske lite nu i början….och så får man se hur länge föresatsen hålls vid liv. Det gäller ju att välja en plats som man hittar tillbaka till och detta är en sådan. Sen blir väl bildvinkel och kameravinkel säkert lite olika från gång till gång.
När jag nu ändå släpat med mig stativ och ND-filter så ville jag ju ändå prova dem. Tanken var att fånga lite av vindens rörelse bland de vasstrån som fortfarande håller sig över ytan.
Kvarglömda saker fascinerar mig ofta. Det är som om de är början på små berättelser, som bara ligger där och väntar på att bli berättade.
Klitterhus med sin milda gula färg, var ovanligt vacker mot den snötyngda himlen som nu dragit bort över land.
//Lisa
Memento Vivere 