Hur banala bilder kan man visa? Är de vanliga, vardagliga, nära bilderna tillräckligt viktiga? På en känd fotocommunity kunde man ofta se kommentarer som ”hör hemma i familjealbumet”. Skulle de bilderna i så fall vara mindre viktiga och inte äga något existensberättigande förutom för just den fotografen och den fotografens familj. När jag tittar igenom gamla bilder, så är det ofta just de här bilderna som tycks mest långlivade, bland mina egna, men även bland andras.
Nu tänkte jag lägga upp några banala bilder från min trädgård. Första bilden är fotograferad genom fönstret vid mitt arbetsbord därhemma, i en radhustomt i en lagom stor svensk stad, så vanligt det bara kan bli.
Sedan kommer några bilder från trädgården, där blommorna exploderat de sista dagarna. De jublar med skrattande ansikten och sträcker sig så långt mot solen de bara kan. Man känner hur de rycker i sina rötter och att de helst av allt vill släppa taget och hoppa upp mot solen. Nektardoften ligger tung och ett tiotal fjärilar kom idag på årets första besök. Vårmiddag serverades bland vintergäck och snödroppar.
Till sist en vårtokig katt. Det är fler som har längtat efter våren.
// Lisa
Memento Vivere 