Till Anna

Min söta syster, för några år sedan!

Hans Hammarskiöld

Igår var jag på vernissage på Hishults konsthall där det visades en utställning av Hans Hammarskiöld (f. 1925). Han var själv där och berättade som sin långa fotografgärning. Det var verkligen inspirerande att möta honom, att se hur han under alla år fortsatt att fotografera med ett öppet och nyfiket sinne. Här fanns bilder från 1949 till 2010 och med en stor bredd. Fantastiska bilder från London i början av 50-talet, porträtt, familjebilder, grafiska bilder och så hans senaste blombilder.

 

Idag känns det som om våren faktiskt knackar på dörren. Solen dök nyss fram, fåglarna kvittrar och snödroppar och vintergäck dansar fram i trädgården.

// Lisa

Ny hemsida

Solen skiner och min nya hemsida skiner lika fint! Min son Elias har gjort en fin sida till mina bilder. Kika gärna in!

http://www.lisabrange.se

Vårdrömmar

Idag regnar det. Tänk att regn kan vara så olika. Egentligen är det bara en kemisk molekyl som faller ner på jorden, men varje regn är unikt, speciellt, med sin egen doft, sin egen känsla. Idag är det ett lurigt regn. Ett regn som får mig att drömma om vår och snösmältning, ett regn som vill få mig att tro att vintern snart är över, att vintern är något man kan städa ut, lika enkelt som man kastar ut granen. Men, jag börjar bli gammal och erfaren……nädu regnet. Den här gången lurar du mig inte. Snart kommer du ner i mer frusen form igen och det är lååååååååååååångt till att vårdrömmarna blir sanndrömmar.

Mer snö

I natt hade det kommit mycket. Till och med här på Skånska västkusten har vi massor av snö. Idag hade jag tänkt mig att föreviga själva snöandet. Ett nyinförskaffat regnskydd till kameran skulle användas……..men när slutar det snöa? Jo, genast när man vill att det skall fortsätta…..nåja….eftersom jag klätt på mig och börjat gräva fram bilen så blev det ändå en tur ner på stranden. Att här ligger knökat med solbadande, semestrande, badande människor om några månader är lite svårt att tänka sig. Samtidigt som regnkläderna till kameran inhandlades, skaffade jag också ett par ND-filter. Tanken var att jag skulle få ett sådant där tjusigt ”rökigt” vatten…….hmmm……….inte heller det behövdes idag. Inte ens om jag stod här i flera dagar skulle vattnet röra på sig……nåja….istället fick jag låta mig fascineras av att hela viken är is och snötäckt, något jag inte upplevt här förut.

Världen är nästan svart-vit från början, men i denna bild har jag tagit bort den lilla färg som fanns kvar. Gillar det grafiska som blir i vår vita vintervärld.

Jag har en liten idé om att fota från samma plats vid olika tidpunkter, inte särskilt originellt, men ändå ganska kul. Som med många nyårslöften blir det kanske lite nu i början….och så får man se hur länge föresatsen hålls vid liv. Det gäller ju att välja en plats som man hittar tillbaka till och detta är en sådan. Sen blir väl bildvinkel och kameravinkel säkert lite olika från gång till gång.

När jag nu ändå släpat med mig stativ och ND-filter så ville jag ju ändå prova dem. Tanken var att fånga lite av vindens rörelse bland de vasstrån som fortfarande håller sig över ytan.

 

Kvarglömda saker fascinerar mig ofta. Det är som om de är början på små berättelser, som bara ligger där och väntar på att bli berättade.

 

Klitterhus med sin milda gula färg, var ovanligt vacker mot den snötyngda himlen som nu dragit bort över land.

 

//Lisa

Gott Nytt År/ Happy New Year

Gott Nytt År önskas alla!

//Lisa

Vinterpromenad utan batteri

Fotandet har legat nere ett tag, men med nyrengjord sensor och staden täckt av nattlig nysnö, och utan skoskav, blev det äntligen dags för en ”fotopromenad” igår. Med varma kläder och kameran runt halsen gick jag iväg. Extra batteri var med……….och så vackert det var………efter några bilder slutade första batteriet att fungera, men jag hade ju det där extra fulladdade med mig………..hmmmm…….några bilder senare slutade det också…….nåja…några bilder blev det och direkt när jag kom hem beställdes två nya batterier.

 

God Fortsättning på julhelgen

//Lisa

Hur svårt kan det vara? eller Mindfull morgon

Min kurs i MBSR (Mindfulness Based Stressed Reduction) börjar närma sig slutet, och jag försöker så gott jag kan att införliva en ökad medvetenhet i nuet, vara närvarande, här och nu. Morgonen började med meditation. Att sitta i 45 minuter och ”göra ingenting”. Borde vara det enklaste man kan göra, men inte är det enkelt, inte alls. Att bara vara, med sig själv, sin andning, sitt jag, att försöka så gott det går inte fångas av dragningskraften i sina tankar. De som försöker få dig att färdas än hit, än dit. Men det känns verkligen som om man samlar ihop sig och att denna samling lever kvar resten av dagen. Att vara medvetet närvarande, inte bråka med sina tankar om det som varit, eller om det som ska komma gör att oro och stress minskar. Jag tycker också att man får en ökad känsla av tacksamhet och glädje för allt som är och onödiga irritationstankar minskar.

Efter stunden i ganska god stillhet, blev det en mycket kort promenad till brevlådan. Morgonens kyla stack till, kroppen gick i försvar, men öppnade sig när jag bestämde mig för att bara låta vara, vara närvarande, inte låta de automatiskt negativa tankarna om kyla, vinter, mörker dra iväg med mig. Jag stannade upp och njöt en stund, såg en stund skönheten som fanns där alldeles nära, till och med så nära att den gick att ta på, och till och med möjlig att ta med sig. Här och nu. Rosorna är föredömen. De blommar för fullt, och inte bara det, de knoppas, låtsandes som om det inte alls står någon vinter och väntar i farstun. Här och nu lever de, växer, knoppas.

Tidningen blev hämtad, och det blev en ny kort runda, med kameran i sällskap dessa minuter. Några meter bara, men upplevelsen så oändligt mycket större.

//Lisa

En studie i rött

Små detaljer i rött, egentligen knappt synbara för ögat, men i bilden blir de som ett utropstecken.

//Lisa

Sommaren tonar bort

Så fort det gick. Jag hann inte ens märka när sommaren försvann. Men tänk vad vi människor är fantastiska. Vi kan med vår tanke, vårt medvetande förflytta oss tillbaka i tiden, i rummet. Vi kan själva bestämma oss för att för en liten stund befinna oss någonstans där vi just då vill vara. Ibland är dock minnesbilderna svåra att få tag i och de känns lite bleka,  diffusa  och drömlika i konturen, precis som mina Dianabilder från i somras.  Våra tankar drar ofta iväg med oss utan att vi tänker på det, men vi kan också ta kommandot, styra dem dit vi vill, när vi vill. Vilka oändliga resor vi kan göra!

Bilderna är från Kalvön och Stora Kornö. Platser som finns bevarade som varma minnen i mitt minne och mitt hjärta.